Miiia!!

Dagen D var äntligen här 14/2-2011 jag skulle få min operation som jag väntat så länge på. Kl 7:00 var det dags att rullas ner på Op nervös som man var så fick systra min följa med. Ibland undrar jag vad jag skulle gjort utan henne, hon är verkligen mitt allt och hon finns vid min sida no mather what. Hon höll min hand tills jag somnat vilket kändes jätte tryggt. Efter ca 6-6,5 h var det dags att vakna operationen var färdig. När jag först blev opererad och fick stomi 06 så satte man epidural (EDA) det är ryggmärgsbedövning som går ut i magen för att man ska slippa behandla hela kroppen med smärtstillande. Tyvärr så fungerade inte den på mig då, men denna gången fungerade den så slapp ha massa smärtor när jag vakna. Sen klart att man känner sig mörbultad men det var gudomlig skönt att inte ha ont. Efter typ 6h på uppvaket var det dags att komma upp på avdelningen men kom upp ganska sent så det var bara att sova. Sova och sova inte så lätt när de ska göra kontroller på en varanna timme plus en maskin som pep så fort smärtlindringen var på väg att at slut. Men med lite sömn var det dags att stiga upp ur sängen dagen efter och detta var ju pice of cake jämfört med förra gånge. Så mycket lättare att röra sig med EDA känndes ju knappt som de öppnat upp mig i magen, inget stramande och inget tungt som tog mot i magen som det var efter den första operationen.Tjoho =) Dagen där på fick jag bakslag och kunde inte resa mig ur sängen har för mig att jag fick feber också. Tänk så arg man kan bli på sig själv när kroppen säger stopp. Istället för att tänka hallå du har precis gjort en ganska så omfatande operation, de är ju kanske inte konstigt att kroppen reagerar. Nej istället blir man förbannad och ledsen för att man inte kunde resa sig den dagen, men skam den som ger sig dagen där på så gick det lite bättre igen.

 Efter ca 7 dagar var det dags att åka hem, men oj ska jag hem redan hur ska jag klara detta?? Nemas problemas så fixar man det med, men det är otroligt vad ens kropp kan göra. Glad över att vara hemma och få träffa lite vänner och familj igen skulle bli så skönt. Den 26/2 hade jag fått äran att gå på melodifestivalen på malmö arena med min vän Caroline, min största fasa denna kväll  var att jag inte skulle fixa att sitta ner hela programtiden. Man är ju lite öm i ändan de har ju trots allt sytt igen en där. Men det var inga större problem men efter den näst sista låten så blir jag plask blöt över hela magen. Fan nu läckte min stomi var ju min första tanke men de konstiga var att det inte luktade något. Jag håll ut till det sista bidraget eftersom jag tyckte det var pinsamt att resa sig mitt i allt. Väl inne på toaletten i pausen så sitter min stomipåse där den ska och inget hade läckte utanför. Jag frågar Caroline man var kommer vätskan ifrån då hon tittar på min mage och tittar skeptiskt på mig och säger du har hål i din mage. Panik över att ha hål i magen blev snabbt ett tårfyllt samtal till min syster VAD SKA JAG GÖRA?? Ville inte ringa till mamma skulle ju inte oroa henne detta skulle vi ju fixa. Inte lätt för syster att vara på andra sidan luren och lugna mig och säg ta det lugnt det löser sig. Men efter många om och men ringde jag till avdelningen jag legat på och fråga vad jag skulle göra, men det fanns bara ett svar AKUTEN nästa.

Nej nu måste jag avrunda för nu ska jag träffa Angelica och Mimmi en sväng!!
Men lovar det kommer mera

Ha en underbar kväll alla!!